De är utformade efter mönster av regionala dräkter som höll på att försvinna.

Plötsligt ville man bevara allt gammalt och traditionellt, inklusive de gamla dräkttyperna. Allmogens seder på landsbygden kom att värderas som det genuint norska, och det var i bondetrakterna som man hade de starkaste folkdräktstraditonerna. Folk i städerna var sedan länge påverkade av utländska modeströmningar.

De första nationaldräkterna (bunader på norska) hade ett tydligt släktskap med de vanligaste allmogedräkterna. Där kunskapen om de gamla traditionerna var mer osäker, hämtades inspiration från olika delar av olika dräkter, eller från andra regionala hantverksuttryck, som rosemaling, träsnideri och broderi.

Det finns hundratals olika bunader, varje dal eller liten stad har sin egen och vissa av dem finns i flera varianter och färger.

På senare år har intresset för norska bunader och folkdräkter vuxit stadigt. Detta märks särskilt på Norges nationaldag den 17 maj, då en uppsjö av fantastiska dräkter från hela landet visas upp.