Forsränning på Sjoa

– Sällan har jag haft så roligt, och fastän adrenalinet pumpade i ådrorna hade jag den märkliga känslan av att vara säker.

Av Hans Petter Aalmo

Väljer du lokala guider och ett seriöst forsränningsföretag behöver du inte vara särskilt modig för att följa med på forsränning på Sjoaelva.

Sjoa ligger i Heidal i Sel kommun, längst in i Gudbrandsdalen. Sjoa är en av de bästa platserna för forsränning i Norge. Vi körde från Oslo, en trevlig fyratimmarstur längs E6.

Jag måste erkänna att jag inte är särskilt modig eller våghalsig. Det är en av anledningarna till att jag under det senaste decenniet eller så har vägrat att följa med min vän Jan Tore på forsränning. Jan Tore, däremot, har under åren hunnit bli en av Norges mest erfarna forsränningsguider.

Det finns flera andra skäl till att jag har vägrat; delvis för att jag alltid varit lite rädd för forsränning. Inte för att jag är mer räddhågsen än de flesta andra, eller för att jag är rädd för vatten eller ogillar äventyrssport. Men det är någonting med bilderna på skummande vatten i kombination med föreställningen om en extremsport som har gjort att många andra saker känts mer lockande att utsätta sig för.

Sedan finns också de årliga skräckhistorierna om turister utifrån som skadar sig eller råkar ännu värre ut i norska älvar. Till sist blev dock lusten att uppleva hur det egentligen känns för stark, så jag gav upp och följde med på den årliga forsränningsresan till Sjoaelva.

Säkerheten främst

Fokuseringen på säkerhet inför och under turen var väldigt påtaglig, så påtaglig att den nästan blev lite övertydlig och tjatig, som på flyget.

Men "hellre ta det säkra för det osäkra" tänkte jag, och följde noga med i den obligatoriska säkerhetsinstruktionen innan vi släpptes ut på älven.

När alla gummiflottarna slutligen var ute på älven blev jag överraskad. Sällan har jag haft så roligt, och fastän adrenalinet pumpade i ådrorna hade jag den märkliga känslan av att vara säker. Nej faktiskt, tack vare den professionella guidningen och det goda lagarbetet kände jag mig aldrig rädd.

Det var oundvikligt att en och annan ramlade i vattnet, att hela flottar tippade runt eller att till och med hela besättningar föll i älven. I sådana lägen var det lugnande att se hur guiderna på båtarna hela tiden samarbetade för att snabbt och effektivt hjälpa varandra. Det var imponerande att se hur snabbt de kunde få kontroll över situationen, vända flottarna rätt igen och snabbt få ombord allesammans under så svåra förhållanden.

Sedan var det plötsligt min tur att ramla i älven, men inte ens när jag föll ur flotten och hamnade under vattnet blev jag skrämd. Jag hivades snabbt ombord igen, och även om jag fick några kallsupar var upplevelsen inte obehaglig; jag ville fortfarande åka på forsränning igen. Tråkigt nog hade vi bara tid för en endagstur. Men jag kommer definitivt tillbaka!

Säkerheten med professionella guider

Efter turen talade jag med Jan Tore och uttryckte min beundran för guidernas yrkessäkerhet.

Jan Tore förklarade det här med fokus på säkerheten:

– För två veckor sedan hände en olycka med några ryssar här. De hade bara givit sig ut på forsen, utan att veta något om de lokala förhållandena och utan att kontrollera att det var säkert. Det hela slutade med en olycka där två personer skadades. Press och TV framställde det som att forsränning på Sjoa i sig var farligt, och vi fick avbokningar för 100 000 norska kroner bara över den följande helgen.

– Alla seriösa företag här hjälper varandra och vi ger råd till grupper som vill åka forsränning på egen hand, men när sådant här händer vill vi bara resignera. Det är så onödigt och farligt när folk som ingenting vet ger sig av själva. Vi försöker förstås ändå hjälpa till när något händer, men de allra flesta olyckorna borde ha gått att undvika. Det är inte farligt att följa med på forsränning här, ungefär 15 000 personer gör det varje år och allvarliga olyckor händer faktiskt nästan aldrig.

För mig, som är en smula mesig på den punkten, framstår det som att man måste vara spritt språngande galen eller åtminstone drivas av dödslängtan för att ge sig ut på en vild fors med högt vattenstånd och våldsamma krafter i strömmarna utan att känna till förhållandena. Men med erfarna guider, som i mitt fall, är riktig forsränning något jag gärna rekommenderar alla att pröva.

Det är inte svårt, inte ens om man bara är i halvdan form, och priset borde inte avskräcka. Räkna med ungefär 1 000 NOK för en dagstur, inklusive lunch. På köpet får du en erfarenhet för livet.