Det tog fem år att bygga Norges nya operahus i stadsdelen Bjørvika i Oslo, beläget alldes vid stranden nära Börsen och centralstationen. Det är den största kulturbyggnad som uppförts i Norge sedan  Nidarosdomen i Trondheim byggdes i början av 1300-talet.

En kulturlivets juvel

Golvytan i markplanet motsvarar fyra fotbollsplaner och utgör mer än 38 000 kvadratmeter. På de tre våningarna finns sammanlagt 1 100 olika rum.
När man kliver in genom entrén kommer man in i huvudfoajén – ett väldigt rum med minimalistisk inredning, utfört i enkla material som sten, betong, glas och trä. Här finns sittgrupper, barer och restauranger.

Huvudsalen, som är byggd i klassisk hästskoform och en av de mest tekniskt avancerade i världen, erbjuder stor flexibiltet för scenografin och en fantastisk akustik. Själva scenytan är flera tusen kvadratmeter stor och delar av den ligger så mycket som 16 meter nedanför Oslofjordens yta strax utanför.

I kontrast till den ljusa foajén är huvudsalen inredd med ammoniakbehandlad ek från Baltikum. I ryggstödet på var och en av de 1 350 sittplatserna finns en bildskärm med textning på åtta olika språk. Skeppsbyggare från nordvästra Norge har snidat läktarnas trädetaljer och från taket hänger Norges största cirkelformade ljuskrona. Den är 7 meter i diameter, väger 8 ton, har 5 800 delar av kristall och tillverkades av det norska företaget Hadeland Glassverk.

Promenad på taket

Utifrån är det mest slående det vita, sluttande stentaket, som tycks resa sig direkt ur Oslofjorden för att låta besökarna ta en promenad upp och se ut över omgivningarna.

Ser man byggnaden från fjorden lägger man märke till fasaden av solpaneler. Den bildar faktiskt Norges största sammanhängande solpanelsyta och hjälper till att förse operahusets med energi.

Lysande recensioner

Efter invigningen i april 2008 har operahuset, som ritats av den kända norska arkitektbyrån Snøhetta, fått massiv uppmärksamhet och många lyriska recensioner, både i Norge och utomlands.

- Formspråket hos Oslos operahus är kraftfullt och vackert, det utstrålar musik och sång och berättar att Norge nu är en faktor att räkna med som kulturellt centrum. Framför allt är det en byggnad som inbjuder till delaktighet: var och en som besöker Oslo kommer att vilja se och bestiga Snøhettas marmorberg, skriver Jonathan Glancey på The Guardian.

Richard Morrison på The Times utbrister: - Jag har fått en ny kärlek. Hon är från Norge, vansinnigt vacker och rolig men döljer också oväntade djup. Hon är Oslos nya operahus, en hänförande vision i marmor och granit som reser sig ur fjorden som ett jättelikt isflak.

En kulturbyggnad för hela världen

I oktober 2008 utsågs operahuset till “Världens Kulturbyggnad 2008” på The World Architecture Festival i Barcelona. Jurymedlemmarna Sir Peter Cook, Christoph Ingenhoven och John Walsh ansåg operahuset vara ett arkitektoniskt mästerstycke som lyckas uttrycka en komplex tanke med konsekvens och klarhet.